Japp idag fick jag äntligen hjulet i rullning. Äntligen har jag fått en början av slutet på min konstiga kropp. Äntligen ska jag få reda på vad problemet är förhoppningsvis.
Läkaren jag träffade va lite tvetydig då jag först fick känslan att han tyckte att du inbillar dig nog detta då jag inte hade några speciella symtom när han vände och vred och klämde lite här och där på ben och rygg. Jag fick även gå fram och tillbaka på tå och häl.
Sen satt han där med "jag kan inte se nått så kom när du håller på att dö" -minen när han skulle sammanfatta allt. Han började snacka om att magnetröntgen var det ända alternativet för att se vad som inte stämde men att nog skulle mina smärtor ha gått över tills dess.
Men då kom vändningen. Han skulle behöva ta några prover för att de skulle kunna göra magnetröntgen. Kreatinin och sen ville han ta sänkan för att se om det finns någon infektion. Han tyckte att man vill ju veta vad som är fel. Sen började han visa hur det kunde va varför jag plötsligt fått det i andra benet. Han trodde att det kunde vara ischias som jäklas och ev ett diskbråck men att han inte kunde veta förrän han kollat på röntgen så jag skulle inte tro det värsta men att det kan vara det.
Sen fick jag gå till lab för att ta proverna och jag tror inte jag fattade det då heller att jag skulle få en sån genomgång. Han får helt klart megapluss från mig iaf. Det känns tryggt att bli mottagen med inställningen att vi måste ju hitta felet.
Så man ska aldrig sluta hoppas på en lösning. Det kommer nångång. Nu ska vi bara hoppas på att de hittar svaret på mitt problem så jag kan börja träna ordentligt.
Gonatt
- Bloggar från min iPhone
Det ar skont att hora att det finns bra lakare! Vi har bara haft otur sedan vi flyttade fran Umea!
SvaraRadera