Jag har en unge som går mig på nerverna vissa dagar. Man säger till på sitt mest pedagogiska sätt men när man provat det typ 15ggr så är man inte så pedagogiskt lagd längre. Då blir det ganska lätt att man skriker och tar ungen under armen och bär in han i sitt rum och stänger dörren. Man hotar med att han får gå och sova om han inte börjar lyssna och slutar göra det han gör. Men hur går det då. Nä asså när man vart pedagogisk och konsekvent så borde väl nått gå in men det gör inte det. Jag blir tokig.
Det hjälper ju inte precis att han garvar när man ska prata med honom. Det driver mig till vansinne...
Tips mottages gärna.
Snälla, håll ut du är en toppen mamma. Ge dej aldrig, men håll kvar på ditt lugn. Han ska aldig ens tro att han kan driva dej till vansinne. Oh, vad jag saknar den tiden...Min betydelse för våra tonåringar käns minimal nu.
SvaraRadera