Född: 12 juli 2011
Längd: 51cm
Vikt: 3220g
Hade ännu en kass natt natten mot måndagen den 11juli och det gjorde att jag tog en heldag i sängen. Lilleman och pappa åkte på kalas.
När J kom hem så hade han lämnat lilleman med farmor för han ville inte följa hem. Jag var lite sorgsen i hjärtat då jag inte skulle få mitt morgonmys ;)
Halv 2 natten den 12 juli så bestämde jag mig för att somna. Kände som en kniv i underlivet som skar till sen började det forsa. Vattnet gick. Tur att lilleman är hos farmor iaf.
Förlossningen rekommenderar att jag väntar hemma tills värkarna kommit igång om jag nu inte ville komma in för en kontroll.
Efter att inte ha kunnat sova efter att vattnet gått så blev jag äntligen trött där vid kl 7 men jag skulle ringa förlossningen först tänkte jag och höra när man bör komma in för en kontroll. Skulle bara blunda i 5min.
Kl 9 ringde mobilen -"hej detta är Maria från förlossningen, jag har fått rapport om att ditt vatten gick inatt. Hur mår du?"
Oj. Det är inte alltid man blir eftersökt av förlossningen.
Jag berättade att jag inte haft några speciella värkar och vi kom överens om att jag skulle komma
in vid 10-11 för en kontroll.
Allt verkade bara fint och det började väl komma lite värkar också äntligen men de var inte alls några många. Sen så ilade det mer i bäckenet nu fast det inte kom nån värk också.
När vi hade gjort kontrollen så fick vi åka iväg och fick rådet att vi skulle komma tillbaka när värkarna började bli olidliga annars så skulle vi ringa kl 7 dagen efter och komma in på igångsättning.
Vi åkte och tvättade bilen på J:s jobb och där gick jag omkring ute och fick igång ganska många värkar men väldigt lugna ändå.
Åkte och käkade på Statoil och vaggade omkring där i nån halvtimme innan vi bestämde oss för att åka hem.
Väl hemma vid 14 så började det ta i lite mera. Jag gick för att duscha för att kanske hålla smärtan borta men det var svårt när det värkte både bak i ryggen och fram på magen. Bestämde mig för att jag skulle prova med vetekudden mot ryggen och sen lägga mig och vila lite. Vetekudden hjälpte noll och vid halv 4 så kände jag att nu måste jag ha nått för att få bort denna smärta i ryggen. Ringde förlossningen och sa att nu kommer jag in för jag måste ha nått för min rygg. Sen om jag skulle bli hemskickad igen gjorde inget bara jag fick nått som bedövade där bak. Av erfarenheten av sterila kvaddlar som jag hade förra gången så vad det dem jag ville ha.
Kl 16 kommer vi in i ett undersökningsrum och vi blir påkopplade en doppler för att kolla sammandragningar och hjärtljud. Det är mer värkar än förra gången och nu ville BM kolla hur mycket jag var öppen. 4cm och jag får mig ett förlossningsrum.
Väl där så ska hon sätta kvaddlarna. Hon sätter 12 (!)st och jag känner VARENDA EN!!! Jag kvider lite att förra gången fick jag bara 8st men var så bedövad efter 6st att detta inte kändes lika. Hon sa att hon satt dem subcutant och jag tror nog att förra gången satt de dem bara just under första hudlagret. Men men det var bara att stå ut. Satt mig i sängen och skulle pillra lite med telefonen som tidsfördriv.
Efter 17 kom hon in för att kolla värkar och hjärtljud. Värkarbetet hade gått ner och hon sa lite strängt att om det inte började öka innan kl20 så skulle hon sätta in värkstimulerande för denna ungen skulle då va ute innan hon gick hem. Var öppen 5cm kl 18. Jag sa att jag kunde ju gå upp och gå så kanske det skulle hjälpa och det kan man ju säga att det gjorde.
Jag kunde inte riktigt stå still på nått sätt. Bäckenet kändes som det skulle sprängas och halv 7 ungefär så va de bara tvungna att sätta igång lustgasen så jag fick ta mig lite (eller mycket ;) )
Vid kvart i 7 kom BM in och fråga hur det gick och om jag hade kissat. Det hade jag nyss gjort så då fråga hon hur det kändes och jag sa att det gjorde ont som fasen. Men jag lovade att ringa på henne när jag kände mig bajsnödig iaf. =)
5 i 7 så kände jag den klassiska bajsnödigheten och vi ringde. När BM kom in så fick jag just den känslan igen och hon sa att jag skulle lägga mig på sidan och just när jag är på väg att lägga mig ner så kommer första krystvärken. Jag trodde jag skulle vrida mig ut och in och krypa ur skinnet. Fick J att få upp handtaget på sängen så jag hade nått att hålla i.
När jag låg där och försökte krypa ur skinnet och sög i mig lustgasen så kom jag att tänka på att jag hade tänkt försöka att krysta utan att använda lustgasen så mycket som jag gjorde förra gången. Då va allt svart och jag ville verkligen vara mer med denna gång. Så jag la munstycket en bit från ansiktet så jag även fick i mig lite frisk luft och inte blev så illamående.
Kände att jag hade kontroll över krystningarna och kände precis hur mycket jag kunde trycka på och när jag slappnade av så åkte huvet tillbaka lite så jag bestämde mig för att försöka hålla kvar så det inte skulle ta sån tid. För nu ville jag verkligen ha ut lillplutten.
Så efter ett antal krystningar, 15min senare så kom vår sötnos ut. Vår lilla Olivia.
När de la upp henne så bajsade hon på mig och jag som inte hade hunnit byta till landstingets fina rock och sen kissade hon också som pricken över i:et. Så fräsch va man inte. =)
När jag låg där och beundrade lillplutt så frågade BM om jag tyckte lustgasen funkade bra. Jag sa att jag vet inte och att jag försökte väl inte använda den så mycket under krystningarna. Hon upplyste mig då att tydligen hade slangen till lustgasen åkt ur väggen så jag hade ingen lustgas utan bara syre. Hur länge vet hon inte men nu satt den då inte där. Så det va ju lite spännande.
Så kl.19:14 är vår lilla prinsessa född. 3220g och 51cm lång.
Graviditetens slut:
Tänkte skriva ner några tankar som jag har nu i slutet av graviditeten. Är just nu i v38 och inte så länge kvar med andra ord.
Ända sedan inskrivningen så har jag mått bara fint. Haft en väldigt livlig bebis i magen. Jag ljuger inte om jag började känna små små fjädersparkar i v13. De blev bara mer och mer för varje vecka och va väl ganska mysigt i början. Började bli lite less där i v20 ungefär då jag mest började må dåligt när vildingen i magen körde igång runt 22 varje kväll och bökade runt i 1,5h ungefär. Jag skall väl vara glad då Storebror typ vände sig från ena sidan till den andra så man kunde se det på utsidan. Lillplutten den har då kört cirkus så jag blivit åksjuk varje kväll. Det va lite jobbigt kan jag säga. Men trevligt ändå. =)
Annars så har jag haft dåligt järnvärde. Aldrig under 110 men man ska ju inte ha under 120 tror jag det är. Så där får jag skärpa mig och käka mer järntabletter. Är inte ens i närheten av alla kilon jag gick upp med Storebror men vi får väl se hur de portionerat sig på kroppen. Blir hårdträning så mycket jag hinner till hösten. Ska träna bättre än efter förra graviditeten iaf.
Graviditetens början: (ni läser på egen risk)
Denna graviditet har vart väldigt upp och ner under hela början. Lugnade ner sig runt jul när vi var i v13 ungefär. Vi visste varken ut eller in om det va nått där inne eller om det va kört.
Iaf så plussade vi i november. kollade ganska snabbt när jag märkte att mensen inte dök upp.
2 veckor senare så upptäcker jag mörka flytningar. Ringer till KK (kvinnokliniken) ungefär när det hållit på en vecka. Jag fick komma in och de såg då ett litet hjärta som pickade. Detta var den sista november. Den första december så får jag en ordentlig brun flytning på morgonen och ringer med gråten i halsen till sjukvårdsupplysningen och undrar hur fort det tar att kroppen börjar stöta bort ett foster när allt ändå va bra igår. De sa att jag skulle avvakta till morgondagen och om det fortsatte så skulle jag ringa KK igen.
På em när jag kom hem från skolan så fick jag en ordentlig blödning och då var det ju ett faktum. Ett tydligare tecken får man ju leta efter. Konstigt nog gjorde det ändå inte så himla ont som jag hade föreställt mig.
På fredag en vecka senare ringer jag KK eftersom det helt plötsligt börjat komma en massa gravidsymtom. SSK som svarar va väl inte för övertygad att det skulle va nått utan tyckte att jag kunde bara vänta till efter helgen för då borde hormonerna gått ner och grav.testet borde visa negativt.
Jag som hade bokat inskrivning på tisdagen går uppgiven dit och ber om att vi ska ta ett grav-test innan vi gör nått mer.
Sagt och gjort så kunde det inte visa mer gravid. Mörkt streck fast det inte ens va på morgonen. Min BM ringde sin läkare och konsulterade om alla symtom som kommit och detta då. Läkarn ber henne att boka in mig på KK för att kolla upp detta igen. Får en tid dagen efter. (onsdagen veckan före julveckan)
På VUL:et så upptäcker inte läkaren direkt nått hjärta utan ursäktar och ska då mäta för att se hur långt gången jag gått. När han mäter så är fostret dubbelt så stort som för 2v sedan då jag blödde. Han blir fundersam och kollar igen, upptäcker då ett litet pickande hjärta och ber så mycket om ursäkt och säger att det är en massa blod i livmodern som är i vägen för att han ska kunna se. Han säger att något blöder men han ser inte vad.
Jag fick en tid till en vecka senare för att se om blodet kommit ut eller om det bara fylls på ännu mera. SSK som bokar in mig tycker att det egentligen är onödigt att boka in då hon tyckte att kroppen skulle göra sitt och man inte kunde råda över det men att eftersom läkaren sagt så måste hon boka in. (undrade hela tiden om det va henne jag pratade med den där gången som sa att jag skulle bara ta grav-testet efter helgen?!?)
Veckan senare såg det mycket bättre ut (onsdag före jul) och på annandagen så slutade det blöda. Lyckan var total. =D äntligen skulle vår lilla bebis vara säker.
